Spår...

I måndags står jag i en grannstad, jag var dit i arbetet för att hämta varor till butiken.
Tänker att jag ska ta ut pengar innan jag lämnar. Upptäcker att det finns varken körkort, bensinkort eller betalkort i plånboken. Jag blev inte nervös eftersom jag visste vem boven var...
På morgonen hade jag sprungit runt hemma & letat för att till slut hitta den på Hannas rum i hennes väska.
När jag kommer hem frågar jag Hanna om hon har nått på sitt rum som är mammas.
- nej
- är du säker?
- vad då mamma?
- har inte du haft nått som är mammas?
Hanna går till sitt skåp & tar fram kakburken med degestive...
- här mamma, förlåt mamma.
Det var svårt att hålla sig för skratt, kan jag lova.
-men Hanna.
-ja mamma, ställ den i köket.
Vart var då mina kort? De fanns där de med, långt inne i skåpet...
När jag sen kommer ut i köket för att ställa tillbaks kakburken ser jag spåret av en liten förövare...

Som ni ser så har det fortfarande inte skett nått byte av vårt golv. Det nya ligger så fint & väntar... Längtar så...
Önskar er ett skönt veckoslut, själv ska jag i väg på lördag för att tillbringa nån timme i frisörstolen... Ska bli så himla skönt.

Y MåNGa KRaMaR FRåN MiG Y